Den 1 januari 2025 trädde nya regler i föräldrabalken i kraft i Sverige. Föräldrabalken som varit under reformering de senaste åren reglerar frågor om vårdnad, umgänge och boende för barn. Regelverket har genomgått betydande förändringar genom åren och den senaste i raden finner vi i 6 kap. 2 a § som har syftet att stärka skyddet för barn mot våld och andra kränkningar samt stärka tryggheten och stabiliteten för barn som är placerade i familjehem.

I praktiken innebär den senare förändringen att ett barn ska ges större skydd och att skyddet ska gå före barnets rätt till umgänge med den andre föräldern (den som barnet inte bor hos) i situationer där det misstänks att barnet blivit utsatt eller riskerar att utsättas för våld. Det är viktigt att betona en sak i sammanhanget; nämligen att det inte behöver vara visat att det förekommit våld, redan en misstanke om detta, oaktat om det är anmält hos polisen eller ej, räcker i praktiken för att åberopa skyddet. Så har det i vart fall blivit i praktiken.

För aktiva jurister som arbetar med familjerelaterade mål och ofta hänvisar till Barnkonventionens artikel 9 om barnets rätt till båda sina föräldrar, kommer bestämmelsen numera att ställas på sin spets. Artikel 9 är också förankrad i föräldrabalken men omnämns ofta som ”barnets bästa”. I vårdnadstvister är påståenden om våld inte ovanliga, snarare så vanliga att de förekommer i vartannat ärende. Därför är det förståeligt att jurister som företräder anklagade föräldrar använder lagrummet till stöd för sina egna anföranden och för att minska orättfärdiga undanhållanden.

Innebär de nya reglerna att det nu blir lättare för den som framställer påståenden om våld att få gehör för sin sak? Om så blir fallet kommer den nya bestämmelsen att innebära en urholkning av det grundläggande skyddet i Barnkonventionen som så ofta måste göras gällande i den här typen av mål. Eftersom beviskraven i prövningar vid tvistemål ofta är lägre ställda än vid brottmålsprövningar, torde det bli lättare för en part som vill understödja ett fortsatt undanhållande att åberopa bestämmelsen.

I ett försök att komma till rätta med pajkastning i vårdnadstvister har lagstiftaren tidigare fastställt att det primärt är sådant som ligger i barnets intressen som ska ligga i prövningens fokus och att ”samarbetet” som så många gånger ofta blivit avgörande för bedömningen om barnets bästa, inte ska ges samma tyngd som tidigare. För att komma till rätta med den tidigare problematiken och socialförvaltningens nitiska fokusering på ”samarbete”, sänktes kraven så att det numera räcker ifall det ”finns ett samarbete som täcker barnets mest grundläggande behov. Utifrån att denna relativt sena ändringen inneburit ett uppmjukande av regelverket, är det märkligt att den allra senaste innebär ett uppstramande. 

Tar man i beaktande hur många barn som undanhålls av en förälder enbart utifrån påståenden om våld, så uppstår givetvis funderingar kring hur bestämmelsen ska tolkas i förhållande till artikel 9 i Barnkonventionen. 

Det bör även tilläggas att svenska domstolar ofta anammar synnerligen vida tolkningar av umgänges begreppet där videosamtal, telefonsamtal och i vissa fall även brevväxling blivit godkända substitut för ett fysiskt umgänge trots att det lika ofta funnits goda möjligheter att besluta om det senare. 

Frågan är hur bra det egentligen är att ersätta det fysiska umgänget med alternativ som omintetgör barnets rätt till ensam tid med umgängesföräldern. Alternativen uppfyller sällan barnets behov av fysisk närhet.

För barn som löper hög risk att utsättas för nytt våld, innebär den nya bestämmelsen givetvis ett förstärkt skydd, men för den oskyldige föräldern som falskt anklagats för våld innebär bestämmelsen samtidigt ett hinder som inte fanns där tidigare. Frågan är om det nu inte blir lättare för en anklagande förälder med vagt stöd för ett undanhållande, att rättfärdiga ett undanhållande som inte annars hade kunnat bestå och på så sätt komma undan med umgängessabotage.

Behöver du juridisk hjälp?

Vi har flera jurister som kan hjälpa dig inom det här området. Boka en tid med någon av dem i appen Kliently, eller kontakta oss för att anlita en av juristerna. Vi rekommenderar: Samir Baraka

Ersättningsgaranti för bodelningsförrättare är ett stöd du kan ansöka om du inte har råd att betala för en bodelningsförrättare själv. Vid en skilsmässa eller separation kan tingsrätten utse en bodelningsförrättare om ni själva inte kan komma överens om hur ni ska fördela er egendom. Bodelningsförrättaren ansvarar då för att bodelningen är rättvis. Om ni får ersättningsgaranti betalar staten för upp till fem av bodelningsförrättarens arbetstimmar.

Vad är en bodelning?

En bodelning gör man när två personer separerar, som vid skilsmässa eller när sambor går isär. Man kan också bodela om en person i ett förhållande avlider. Bodelningen innebär att ni delar upp de tillgångar och skulder ni har samlat på er under tiden ni har varit tillsammans. Det kan handla om allt från bostad och pengar till andra värdefulla ägodelar.

Oftast försöker parterna i en bodelning komma överens själva, men om det inte går kan tingsrätten utse en bodelningsförrättare som hjälper till att genomföra bodelningen på ett rättvist och korrekt sätt. Ibland kan bodelningsprocessen bli både lång och dyr, särskilt om ni inte kommer överens. Då kan det vara bra att ansöka om ersättningsgaranti för bodelningsförrättare.

Så ansöker du om ersättningsgaranti för bodelningsförrättare

Om ni inte har råd att betala för en bodelningsförrättare kan ni ansöka om ersättningsgaranti. Bara en av er kan få ersättning. Den betalar för fem av bodelningsförrättarens arbetstimmar, vilket ofta kan vara tillräckligt för att påbörja eller slutföra bodelningen. För att ansöka om ersättningsgaranti vänder du dig till tingsrätten där bodelningsförrättaren är utsedd och fyller i en ansökan. Tingsrätten går sedan igenom ansökan och din ekonomiska situation för att avgöra om du har rätt till ersättningsgaranti.

Det är en bra idé att ansöka om ersättningsgaranti direkt efter att tingsrätten utsett en, om du vet att du har svårt att betala. Att ansöka i tid kan förhindra att processen drar ut på tiden.

Behöver du juridisk hjälp?

Vi har flera jurister som kan hjälpa dig inom det här området. Boka en tid med någon av dem i appen Kliently, eller kontakta oss för att anlita en av juristerna. Vi rekommenderar: Aja Wadii,
Nadja Hatem

Den 1 oktober 2024 kom nya regler för svenskt medborgarskap. Ändringarna ska göra processen mer rättvis samtidigt som de tar hänsyn till både samhällets och internationella krav. Här förklarar vi de viktigaste punkterna och vad de kan innebära för dig.

Skötsamhetskrav för unga – vad innebär det?

En av de största förändringarna bland de nya reglerna för svenskt medborgarskap är skötsamhetskravet för personer 15-21 år. Kravet finns för att stärka tryggheten i samhället och innebär att den sökande ska ha följt svenska lagar och samhällsnormer. Regeringen menar att det är nödvändigt för att förhindra att personer med brottslig bakgrund får svenskt medborgarskap.

Det nya skötsamhetskravet har däremot fått en del kritik. Vissa menar att det är negativt för unga som kan ha hamnat i kriminalitet på grund av omständigheter som de själva inte kunnat påverka. Frågan är hur rättvist det är att ställa sådana krav på unga, och om det underlättar integrationen i samhället.

Barnets bästa i centrum bland nya regler för svenskt medborgarskap

I regeringens förslag framgår att vad som är det bästa för barnet är avgörande i beslut om medborgarskap för barn. Det är i linje med Sveriges internationella åtaganden, som FN:s barnkonvention, och innebär att barnets rättigheter alltid ska komma först. På vilket sätt det kommer ske i praktiken återstår fortfarande att se, särskilt i beslut då det väger mellan barnets bästa och exempelvis nationell säkerhet.

Nya regler för svenskt medborgarskap för nordiska medborgare

För nordiska medborgare blir medborgarskapsprocessen enklare och mer anpassad till vad som gäller i andra nordiska länder. Tidigare har nordiska medborgare haft en särskild ställning, och nu moderniserar man reglerna för att bättre kunna möta dagens behov. Målet är att göra det smidigare för nordiska medborgare att söka svenskt medborgarskap, och därmed behålla den speciella relationen mellan de nordiska länderna.

En balans mellan rättssäkerhet och samhällsansvar

De nya reglerna för svenskt medborgarskap kan ha stor betydelse för den som skickar in en ansökan, särskilt om det är en ung person eller om personen är nordisk medborgare. Reglerna ska skapa en balans mellan rättssäkerhet och ansvar i samhället. Regeringen vill att medborgarskap inte bara ska vara en rättighet, utan också innebära ett ansvar. Genom att ställa krav på unga att sköta sig och samtidigt ta hänsyn till barnets bästa, försöker man skapa en process som både är rättvis och som ställer tydliga krav på dem som vill bli svenska medborgare. Vilka de faktiska effekterna av de nya reglerna blir återstår att se.

Behöver du juridisk hjälp?

När socialtjänsten får in en orosanmälan kring ett barn kan det väcka många känslor och frågor hos de berörda föräldrarna. Vad innebär det för dig som förälder? Hur påverkar det ditt barn? Och hur ser processen ut när en orosanmälan har kommit in?

En orosanmälan är en anmälan till socialtjänsten där någon uttrycker oro för att ett barn inte har det bra. Vem som helst kan göra en orosanmälan – en granne, lärare, släkting eller vårdgivare. Anledningen kan vara allt från misstanke om missbruk eller våld i hemmet, till att barnet verkar vara försummat eller inte får den omsorg barnet behöver. För myndigheter och andra yrkesverksamma som ofta kommer i kontakt med barn i sitt arbete, som skol- och sjukvårdspersonal, finns dessutom en skyldighet att anmäla om de misstänker att ett barn far illa.

Så ser processen ut vid en orosanmälan om ett barn

När en orosanmälan har kommit in till socialtjänsten är deras första steg att bedöma om de behöver göra en utredning. Bedömningen sker ofta snabbt och kan innebära att socialtjänsten kontaktar föräldrarna för att få deras syn på situationen. De kan också behöva samla in mer information från exempelvis skolan, sjukvården eller andra som har insikt i barnets vardag. Syftet är att få en helhetsbild av barnets vardag och avgöra om de behöver göra en mer djupgående utredning.

Om socialtjänsten beslutar att inleda en utredning efter en orosanmälan, gör de det för att bedöma om barnet behöver extra stöd eller skydd. Under utredningen kommer socialtjänsten att prata med både barnet och föräldrarna. Ibland kan de också prata med andra personer som kan ha relevant information. Socialtjänstens främsta mål är att säkerställa barnets bästa. En utredning kan därför leda till olika typer av stödinsatser, som familjestöd eller annan hjälp som stärker familjesituationen. I vissa allvarliga fall kan socialtjänsten också välja att placera barnet i ett annat hem. Däremot är det viktigt att komma ihåg att de gör det när det inte finns andra sätt att skydda barnet.

Vad kan du göra som förälder?

Som förälder är det naturligt att känna oro och osäkerhet när någon gör en orosanmälan. Det kan kännas både hotfullt och påfrestande, särskilt om du inte förstår varför någon har gjort en anmälan. Därför är det viktigt att du bemöter situationen med öppenhet och att du samarbetar med socialtjänsten. Genom att aktivt delta i utredningen och kommunicera öppet med socialtjänsten säkerställer du att hela bilden av barnets vardag kommer fram. Det är också viktigt att komma ihåg att du som förälder har rätt att få stöd och rådgivning genom hela processen. Om du känner dig osäker eller orättvist behandlad, kan det också vara bra att ta hjälp av en jurist för att få vägledning och stöd.

Behöver du juridisk hjälp?

Utöver att samarbeta med socialtjänsten vid en orosanmälan, finns det också praktiska steg som kan hjälpa dig hantera situationen:

• Dokumentera all kommunikation och alla möten med socialtjänsten noggrant. Det kan vara värdefullt om det uppstår oklarheter längre fram i processen.
• Reflektera över den oro som anmälan har väckt. Finns det något i familjesituationen som ni kan förbättra eller förändra för att stärka barnets välmående?
• Visa att du är villig att ta till dig av socialtjänstens råd och rekommendationer. Det kan hjälpa er att lösa situationen på ett bra sätt.

I slutändan är det viktigt att komma ihåg att en orosanmälan, även om det känns skrämmande, är ett verktyg som finns till för att skydda barnet och stötta familjen. Syftet är alltid att se efter barnets bästa, inte att kritisera dig som förälder. Genom att samarbeta med socialtjänsten och söka det stöd du behöver, kan du bidra till att hitta bra lösningar för ditt barn och familjens framtid.

Den 12 september 2024 kom ett beslut från Migrationsöverdomstolen (MiÖD) i ett viktigt ärende som handlade om barns möjlighet att bli svenska medborgare tillsammans med en förälder. Deras avgörande är väldigt viktigt för föräldrar som vill ansöka om svenskt medborgarskap för barn. MiÖD förtydligar nämligen att barn inte ska behöva ha permanent uppehållstillstånd för att få svenskt medborgarskap när föräldern får det. Istället ska barnets band till föräldern och vad som är bäst för barnet vara i centrum. Det innebär att när en förälder blir svensk medborgare, kan även hens barn få svenskt medborgarskap. Det gäller även om barnet inte har permanent uppehållstillstånd.

Bakgrunden till fallet

Fallet handlade om en treårig flicka vars mamma ansökte om svenskt medborgarskap och samtidigt bad att hennes treåriga dotter också skulle få medborgarskap. Flickan är född i Sverige och har bott här med båda sina föräldrar, som har gemensam vårdnad. Trots det fick mamman svenskt medborgarskap medan Migrationsverket nekade flickan det. Migrationsverket menade att flickan inte hade rätt till medborgarskap eftersom hon inte hade permanent uppehållstillstånd. Enligt de fanns det heller ingen anledning att göra ett undantag. De menade att permanent uppehållstillstånd är ett krav vid ansökan om medborgarskap, och att dottern helt enkelt inte uppfyllde kraven.

Migrationsöverdomstolens beslut

MiÖD fastställde att det viktigaste när Migrationsverket beslutar om ett barn ska få medborgarskap är barnets band till föräldern, inte om barnet har permanent uppehållstillstånd. Domstolen betonade också att lagen om svenskt medborgarskap inte ställer krav på permanent uppehållstillstånd för barn som följer med en förälder i processen att bli svensk medborgare. I det här fallet tyckte MiÖD att flickan hade en stark koppling till sina föräldrar, och att det därför var viktigare än kravet på permanent uppehållstillstånd.

MiÖD tog också hänsyn till barnets bästa och hur ett beslut om att neka barnet medborgarskap påverkade hennes livssituation och relationen till föräldrarna. Eftersom flickan var född i Sverige och bodde här med sina föräldrar, tyckte de att hon skulle få svenskt medborgarskap trots att hon inte hade permanent uppehållstillstånd.

Beslutet påverkar när du ska ansöka om svenskt medborgarskap för barn

Det här fallet förändrar hur Migrationsverket behandlar ansökan om medborgarskap när föräldrar vill att barn ska ingå i en ansökan. Tidigare har det varit väldigt strikt att barn måste ha permanent uppehållstillstånd för att få medborgarskap. Men i samband med det här beslutet kommer fler barn kunna få medborgarskap tillsammans med sina föräldrar. Vem barnet bor med och barnets relation till föräldern som gör ansökan kommer i stället att vara mycket viktigare. Därför kommer det förhoppningsvis att bli lättare för barn att få svenskt medborgarskap när föräldern blir beviljad medborgarskapet. Det gäller särskilt när det är tydligt att barnet har en stark koppling till Sverige och till föräldern.

Barnets bästa i fokus när du ska ansöka om svenskt medborgarskap för barn

Tack vare det här fallet finns det nu en regel som kan styra barns möjlighet till svenskt medborgarskap. Barnets bästa ska vara det viktigaste och andra krav, som permanent uppehållstillstånd, får inte vara avgörande. Det gör att beslut om medborgarskap kan vara mer flexibla och rättvisa. I stället kan hänsyn till hur ett beslut påverkar barnets liv och framtid få stå i centrum.

Behöver du juridisk hjälp?

Umgängessabotage är när en förälder medvetet hindrar eller försvårar barnets kontakt med den andra föräldern. Det kan vara särskilt skadligt för barnets utveckling och även för relationen till båda föräldrarna. Att sabotera umgänget går inte bara emot barnets rätt till en nära och kontinuerlig relation med båda sina föräldrar, utan kan också få allvarliga juridiska konsekvenser.

Det här är umgängessabotage

Umgängessabotage uppstår när en förälder aktivt förhindrar eller minskar möjligheterna för barnet att träffa eller ha kontakt med den andra föräldern. Det kan de göra genom att inte låta barnet umgås med den andra föräldern, trots att det kanske finns överenskommelser, avtal och ibland till och med beslut från domstol om umgängesrätt.

Det kan också handla om att prata illa om den andra föräldern inför barnet, vilket kan leda till att barnet börjar ogilla eller misstro den andra föräldern. I vissa fall kan föräldern även sabotera umgänget genom att göra det svårt för barnet att ha regelbunden kontakt med den andra föräldern via telefon eller video.

Juridiska konsekvenser

I Sverige är umgängessabotage inte accepterat. När det gäller frågor kring vårdnad och umgänge är barnets bästa alltid i centrum. Grundtanken är att ett barn alltid mår bäst när barnet har kontakt med båda sina föräldrar. Det gäller såklart bara när barnet inte riskerar att fara illa hos en förälder. Om den ena föräldern skadar barnet på något sätt utgår man ifrån att föräldern inte har rätt till umgänge.

Det här innebär också att om en förälder systematiskt hindrar eller försvårar umgänge med den andra föräldern, kan det få allvarliga rättsliga konsekvenser. Den förälder som saboterar umgänget riskerar att bli av med vårdnaden om barnet. Då får den andra föräldern ensam vårdnad i stället. Domstolen kan också i första hand utfärda vite, vilket är ett ekonomiskt straff, för att tvinga den förälder som saboterar att respektera umgänget.

Vad kan du göra om du blir utsatt för umgängessabotage?

Om du upplever att den andra föräldern saboterar umgänget med ditt barn finns det en del saker du kan göra:

• Dokumentera händelserna
  Det är viktigt att du för noggranna anteckningar över när och hur den andra föräldern ägnar sig åt umgängessabotage. Dokumentationen kan vara avgörande i ett rättsligt sammanhang.
• Skriftliga överenskommelser
  Se alltid till att ha skriftlig kommunikation med den andra föräldern. Det är mycket lättare att styrka ditt fall om du har era överenskommelser på skrift än om de sker muntligt.
• Kontakta en jurist
  En jurist kan hjälpa dig att förstå dina rättigheter vid umgängessabotage och ge råd om hur du går vidare juridiskt.
• Ta hjälp av familjerätten
  Om ni inte har ett domstolsbeslut om umgänge, kan du ta hjälp av familjerätten i din kommun när du känner att du blir utsatt för umgängessabotage. Då försöker familjerätten hjälpa er komma till en överenskommelse genom samarbetssamtal.
• Ansök om verkställighet av umgängesbeslut
  Finns det ett domstolsbeslut om umgänge som den andra föräldern inte följer, kan du ansöka om verkställighet hos tingsrätten. Då kan tingsrätten gå in och tvinga den andra föräldern att respektera er överenskommelse om umgänge.

Om du anser att den andra föräldern saboterar din rätt till umgänge är det viktigt att försöka lösa situationen snabbt. Både för barnets skull, så barnet får fortsätta ha kontakt med båda föräldrarna. Men också för din egen skull, så du inte förlorar värdefull tid med ditt barn. Umgängessabotage är ett allvarligt problem som kan skada barnets relation med föräldrarna och därför är det viktigt att skydda barnets rätt till umgänge och söka juridisk hjälp om nödvändigt.

Behöver du juridisk hjälp?

Våld kan visa sig på många olika sätt, och det är inte alltid enkelt att identifiera det. Ofta är våld i relationer något som smyger sig på. Förövaren utsätter offret i små steg så att det sker en förskjutning i vad offret ser som normalt beteende. När våldet väl visar sig tydligt har det ofta pågått väldigt länge.

Oavsett form är det viktigt att förstå vilka olika typer av våld en person kan bli utsatt för, och hur du känner igen de tecken som visar sig när någon är utsatt. Det gör att du kan vara till bättre hjälp om någon i din närhet är utsatt. Och det gör att du själv kan förhindra att hamna i situationer där du kan bli utsatt för våld.

Fysiskt form

Fysiskt våld är den mest uppenbara formen och innebär helt enkelt att någon använder kroppslig kraft för att skada någon annan. Det kan handla om att slå, sparka, knuffa eller dra i håret, men också att hålla fast någon eller hota med att använda våld.

När någon blir utsatt för fysiskt våld förekommer ofta:

• Oförklarliga blåmärken, skador eller sår som offret kanske försöker dölja med kläder.
• Att den utsatte verkar vara rädd för att närma sig andra, särskilt förövaren.
• Upprepad frånvaro från arbete, skola eller sociala tillställningar. Och då kanske med vaga ursäkter om varför.

Psykisk form

Psykiskt våld innebär att kontrollera, hota eller manipulera en annan person genom kränkningar och förnedringar. Det är en subtil form av våld som ofta kan vara svår att upptäcka, men som kan ha allvarliga långsiktiga effekter på våldsoffrets självkänsla och psykiska hälsa.

Hos den utsatte kan effekterna av psykiskt våld visa sig som att den utsatte:

• Verkar vara konstant nervös eller rädd, särskilt i närheten av en specifik person.
• Har kraftigt minskad självkänsla och att hen ofta talar nedvärderande om sig själv.
• Isolerar sig social isolering eftersom förövaren kan begränsa offrets kontakt med vänner och familj.

Sexuellt våld

Sexuellt våld omfattar allt från oönskad fysisk kontakt till våldtäkt och trakasserier. Den gemensamma nämnaren är att det sker utan offrets samtycke och att det kränker deras kroppsliga integritet.

Personer som blir utsatta:

• Kan undvika att prata om intima relationer eller visa tecken på obehag om ämnet kommer på tal.
• Ha oförklarliga skador på kroppen, särskilt i intima områden.
• Ha plötsliga beteendeförändringar, särskilt att de då känner ångest eller rädsla.

Ekonomisk kontroll

Ekonomiskt våld innebär att någon begränsar eller kontrollerar en annan persons tillgång till pengar och ekonomiska resurser. Det kan handla om att förhindra någon från att arbeta, eller att ha full kontroll över deras bankkonton och tillgångar. Förövaren kan också tvinga offret att ta lån som hen inte vill ta. Det som gör det till en våldsform är att den utsatte egentligen inte vill förlora ekonomisk kontroll, utan känner sig tvungen till att ge upp den. På det sättet blir offret ekonomiskt beroende av förövaren.

En person som blir utsatt:

• Kan verka ha svårt att hantera sina pengar, trots att personen har en inkomst.
• Har en förövare som kontrollerar alla ekonomiska beslut och har full insyn i offrets ekonomiska situation.
• Kan ofta be om att låna pengar eftersom hen inte har några egna ekonomiska resurser.

Materiellt våld

Vid materiellt våld förstör eller skadar förövaren den utsattes egendom som ett sätt att kontrollera och skrämma personen. Det kan vara allt från att förstöra personliga föremål till att medvetet skada offrets hem eller bil. Förövaren kan också tvinga offret att förstöra ägodelar som en form av våldsutövning. Här ingår också våld mot husdjur.

Personer som blir utsatta:

• Kan ha skadade eller förstörda ägodelar som har stort värde för personen, både känslomässigt och ekonomiskt.
• Kan vara rädd för att äga värdefulla saker eller vara ständigt orolig för att få sina saker förstörda.

Digitalt våld

Digitalt våld blir allt vanligare i den digitala era vi lever i. Här använder förövaren digitala kanaler, som sociala medier, sms eller e-post för att trakassera eller hota offret. Digitalt våld kan också innebära övervakning och kontroll av offrets digitala aktivitet.

Personer som blir utsatta kan:

• Verka stressade eller nervösa efter att ha fått meddelanden eller e-post från förövaren.
• Ha en förövare som kräver att ha tillgång till offrets lösenord eller övervakar deras sociala medier.
• Dra sig undan från sociala medier eller verka rädd för att deras privata information ska spridas.

Latent våld

Latent våld handlar om att leva under en konstant rädsla för att våld ska inträffa, även om förövaren inte utövar våld för tillfället. Det kan exempelvis handla om att våldsoffret har blivit utsatt tidigare, och nu anpassar sitt beteende för att undvika att trigga förövaren.

En person som är utsatt kan:

• Verka ständigt gå på tå och undvika att säga eller göra något som kan provocera förövaren.
• Vara konstant orolig eller stressad utan någon tydlig orsak.
• Ta på sig skulden för små misstag eller händelser för att förhindra en reaktion från förövaren.

Därför är det viktigt att känna igen våld

Alla typer av våld kan ha allvarliga konsekvenser för den utsattes fysiska och psykiska hälsa. Genom att vara uppmärksam på tecknen kan du hjälpa dig själv eller någon i din närhet att söka stöd i tid. Våld är aldrig acceptabelt, och det finns hjälp att få. Organisationer som Fempowerment erbjuder stöd och råd till personer som är och har blivit utsatta.

Behöver du juridisk hjälp?