Juridisk hjälp vid diskriminering

Vad är diskriminering?

Diskriminering innebär i juridisk mening att någon missgynnas eller får sin värdighet kränkt på ett sätt som har samband med en diskrimineringsgrund. Händelsen måste dessutom omfattas av något av de samhällsområden där diskrimineringslagen gäller.

Det innebär att all orättvis behandling inte automatiskt är diskriminering enligt lagen. För att bedöma en situation behöver man bland annat undersöka:

• vad som har hänt och i vilket sammanhang
• om behandlingen har samband med en diskrimineringsgrund
• vilken form av diskriminering det kan röra sig om
• vilket underlag som kan styrka händelsen.

Diskriminering kan förekomma inom bland annat arbetslivet, utbildning, hälso- och sjukvård, socialtjänst, bostadsmarknaden samt vid köp av varor och tjänster.

Vilka diskrimineringsgrunder finns?

Den svenska diskrimineringslagen omfattar sju diskrimineringsgrunder:

• kön
• könsöverskridande identitet eller uttryck
• etnisk tillhörighet
• religion eller annan trosuppfattning
• funktionsnedsättning
• sexuell läggning
• ålder.

För att en händelse ska omfattas av diskrimineringslagen behöver missgynnandet eller kränkningen normalt ha samband med minst en av dessa grunder.

Direkt och indirekt diskriminering

Direkt diskriminering

Direkt diskriminering innebär att en person missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation och att behandlingen har samband med en diskrimineringsgrund.

Det kan exempelvis handla om att en kvalificerad arbetssökande inte kallas till intervju på grund av sin ålder eller etniska tillhörighet. Den rättsliga bedömningen beror alltid på omständigheterna i det enskilda fallet.

Indirekt diskriminering

Indirekt diskriminering uppstår när en regel, ett kriterium eller ett arbetssätt verkar neutralt men i praktiken särskilt missgynnar personer som omfattas av en viss diskrimineringsgrund.

En sådan regel kan ändå vara tillåten om den har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga. Därför behöver både regelns konsekvenser och verksamhetens skäl granskas.

Andra former av diskriminering

Diskrimineringslagen omfattar även:

• bristande tillgänglighet
• trakasserier
• sexuella trakasserier
• instruktioner att diskriminera.

Bristande tillgänglighet kan föreligga när en verksamhet inte genomför skäliga åtgärder för att en person med funktionsnedsättning ska komma i en jämförbar situation med andra. Vad som är skäligt bedöms bland annat utifrån verksamhetens praktiska och ekonomiska förutsättningar.

Trakasserier är ett beteende som kränker någons värdighet och har samband med en diskrimineringsgrund. Sexuella trakasserier behöver däremot inte ha samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna.

Diskriminering på arbetsplatsen

Diskrimineringsförbudet gäller bland annat anställda, arbetssökande, praktikanter och inhyrd personal. Det kan handla om diskriminering vid rekrytering, lönesättning, befordran, arbetsfördelning, kompetensutveckling eller uppsägning.

En arbetsgivare som får kännedom om att någon anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med arbetet kan vara skyldig att utreda vad som har hänt och vidta skäliga åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier. Är ditt ärende kopplat till en anställning kan även regler inom arbetsrätten bli aktuella.

Diskriminering på grund av funktionsnedsättning

Diskriminering på grund av funktionsnedsättning kan förekomma inom exempelvis arbetslivet, utbildning, vård, bostadsmarknaden och vid tillhandahållande av varor eller tjänster.

Det kan röra sig om direkt eller indirekt diskriminering, trakasserier eller bristande tillgänglighet. Vid bedömningen av bristande tillgänglighet undersöks vilka åtgärder som hade varit skäliga i den aktuella situationen.

Vad gör du om du har blivit diskriminerad?

Försök att agera så snart som möjligt. Tidsfristerna kan vara korta, särskilt när diskrimineringen har skett i arbetslivet.

Du kan börja med att:

• skriva ner vad som hände, när det inträffade och vilka som var närvarande
• spara mejl, sms, beslut, annonser och annan skriftlig kommunikation
• anteckna hur andra personer i en jämförbar situation behandlades
• begära att få ett beslut eller en förklaring skriftligt
• kontakta ditt fackförbund om händelsen rör arbetet och du är medlem.

Du kan lämna en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. En anmälan innebär dock inte att myndigheten utreder eller driver varje enskilt ärende. Därför kan det vara viktigt att även bedöma andra möjligheter att ta tillvara dina rättigheter.

Kan du få ersättning?

Den som bryter mot diskrimineringslagen kan bli skyldig att betala diskrimineringsersättning. Ersättningen ska ge den utsatta personen upprättelse och motverka framtida diskriminering. Vilken ersättning som kan bli aktuell behöver bedömas utifrån reglerna om skadestånd och diskrimineringsersättning.

Om det finns förutsättningar för ett krav behöver händelseförloppet, sambandet med en diskrimineringsgrund och den tillgängliga bevisningen bedömas. Ärendet kan i vissa fall lösas genom förhandling. I andra fall kan det behöva prövas som en tvist i domstol.