Assisterad befruktning i Sverige jämfört med Danmark

Funderar du på att skaffa barn genom assisterad befruktning? Då kanske du också har funderat på om du ska gå igenom behandlingen i Sverige eller Danmark?

Många par och ensamstående kvinnor som vill ha barn söker sig till Danmark, och så har det varit länge. Anledningen är att Danmark är väldigt liberalt när det kommer till assisterad befruktning. Där har det också varit tillåtet att använda sig av spermiedonation länge, för både par och ensamstående. I Sverige blev det tillåtet först 2005 för samkönade par, och 2016 för ensamstående kvinnor. Innan 2016 var det därför vanligt att ensamstående svenska kvinnor åkte till Danmark för insemination.

Trots att det numera är tillåtet också i Sverige är det fortfarande många som, av olika anledningar, ändå väljer att åka till Danmark. Så vilka juridiska skillnader finns mellan assisterad befruktning i Sverige och Danmark? Och vilka fördelar och nackdelar finns det med respektive land?

Skillnaderna i assisterad befruktning mellan Sverige och Danmark

Det finns flera stora skillnader när det kommer till assisterad befruktning i Sverige jämfört med Danmark. Generellt har Danmark en mer liberal reglering och genomgår du behandling där har du större valfrihet och möjlighet att bestämma själv. En viktig skillnad mellan de två länderna är maxåldern för kvinnan som ska insemineras. I Sverige får du inte ha fyllt 40 år om behandlingen sker i den offentliga sektorn. Inom den privata sektorn är gränsen runt 43 år. I Danmark kan du däremot genomgå behandlingen fram tills du har fyllt 46 år.

Danmark ger dig också möjligheten att välja donator vid assisterad befruktning. Då kan du välja donator baserat på bland annat utseende, utbildning, personlighetstyp, arbete och intressen. I Sverige är det i stället läkaren som väljer en lämplig donator. Då kommer läkaren matcha donatorn med ditt utseende eller med utseendet hos din partner (den andre föräldern).

Spermiedonation i Sverige och Danmark

I Sverige får en donator ge upphov till barn i maximalt sex olika familjer. Gränsen i Danmark går i stället vid tolv olika familjer. Däremot finns det inget nationellt register i Sverige idag där man registrerar alla donatorer. Därför är det svårt att kontrollera att klinikerna faktiskt upprätthåller gränsen på max sex olika familjer per donator. Och enligt både danska och svenska regler kan donatorn också ge upphov till barn i familjer i andra länder.

Dessutom är det bara är tillåtet med öppen spermiedonation i Sverige. Det betyder att barnet får rätt att få information om donatorn och sitt ursprung när barnet blir äldre. I Danmark är det i stället ni som genomgår assisterad befruktning som får rätt att välja om spermiedonationen ska vara öppen eller anonym. Vid anonym spermiedonation kan barnet inte spåra donatorn vid ett senare tillfälle.

Om donationen är öppen eller anonym har betydelse för det juridiska föräldraskapet i Sverige. Här ställer man nämligen vissa krav för att partnern till kvinnan som bär barnet ska ses som förälder till barnet i juridisk mening. Vid assisterad befruktning måste exempelvis spermiedonationen vara öppen, partnern måste ha gett samtycke till behandlingen och behandlingen måste ske vid en behörig klinik. Det betyder att partnern vid en assisterad befruktning inte blir juridisk förälder i Sverige om ni använder er av anonym spermiedonation. I så fall måste partnern i stället adoptera barnet för att räknas som förälder till barnet i juridisk mening.

Behöver du juridisk hjälp?

Lämplighetsprövning

I både Sverige och Danmark måste du som vill använda dig av assisterad befruktning göra en lämplighetsprövning. Det innebär att läkaren undersöker att du och din eventuella partner är lämpliga som föräldrar. I Danmark innebär det att läkaren gör en bedömning om det finns tydliga tvivel på er förmåga att ta hand om barnet. Rimliga tvivel kan vara att läkaren misstänker att det finns missbruksproblem eller att det finns psykiska eller andra faktorer i hemmet som kan vara skadliga för barnet. Om det finns såna tvivel måste läkaren vägra behandling.

I Sverige undersöker läkaren i stället era medicinska, psykologiska och sociala förhållanden för att göra en bedömning om det är lämpligt med insemination. Och det är bara om läkaren kan anta att barnet barnet kommer att växa upp under goda förhållanden som inseminationen får ske.